Gästkrönikörer
Vad tänker du på när du hör ordet ansvar? För min egen del är det ett ord som gör att jag måste tänka till i olika situationer i det vardagliga livet. Tittar man i en ordbok står det att ordet bland annat betyder skyldighet, att stå till svars och garantera. Stod man mer till svars för sina handlingar när jag var ung, eller var det likadant då? Ser jag livet på ett annat sätt nu? Svaret går nog inte att få men nog upplever jag att det var en större ansvarskänsla förr. Jag kan inte luta mig emot någon forskning, utan utgår bara ifrån mina erfarenheter.
Ordet ansvar har så många bottnar och jag tror inte att alla ser kopplingen mellan sitt eget beteende och dess konsekvenser. För att tydliggöra vad jag menar ger jag ett exempel. Det handlar inte om en stor fråga, kanske en av de mindre men jag tror att allt börjar där, nämligen föräldrar som inte säger till sina barn att slänga skräp hur som helst. Det är inte att ta ansvar. Föräldrar som däremot säger till sina barn och dessutom kan motivera med bra argument, skapar en förståelse för handlingen och förhoppningsvis utvecklas även en empatiförmåga. Skall någon annan behöva plocka upp efter dig? Vill du komma till en park för att fika och det är skräpigt där?
Vad leder då en empatisk förmåga till? Jo, förhoppningsvis ett samhälle där människor inte lurar varandra, inte misshandlar varandra, inte mobbar varandra, inte ser ner på varandra utifrån olikheter, respekterar varandra. Listan kan göras lång och följer vi den kan vi nog få en lite trevligare stund här på jorden. Det var en engelsk fotbollsmanager som myntade uttrycket: ”För att lösa de stora problemen, börja med de små”. Så alla vi som har barn, låt oss börja med de små problemen och motivera med, och till, empati.
Inom fotbollsvärlden som jag härjar i kan man också motivera spelare med empati, vilket kan leda till en snabbare utveckling av spelaren och spelarens taktiska förmåga. I begreppet empati inryms en förståelse för en annan människa och en förståelse för hur en annan människa agerar. Som fotbollstränare kan jag exempelvis fråga en anfallsspelare hur han eller hon vill att motståndarnas back ska agera, respektive inte agera, under en match. I ett sådant samtal är det egna lagets backar med och lyssnar av och delger sina tankar. Det leder till en ökad förståelse för varandras situation och dialogen är utvecklande för fotbollslaget. Paralleller kan naturligtvis dras till världen utanför fotbollen, en ökad förståelse för andras sätt att agera, skapar förhoppningsvis ett varmare samhälle. Ett samhälle där alla respekteras.
På ett företag pågår matchen hela tiden. Efter arbetet vill man som anställd oftast åka hem till familjen eller till någon fritidsverksamhet. Men hur kommer det sig att personalen så sällan vill vara kvar efter arbetstidens slut och träna? Träning som kan leda till utveckling av organisationen? Kan det ha att göra med empatiförmågan hos ledaren? Är det en ledare som bara springer efter resultat och inte bryr sig om någonting annat, så får ledaren snart springa själv. Empatiförmåga kan knytas till hur mycket ledaren bryr sig. Kommer han eller hon ihåg min födelsedag, att min fru var på sjukhus igår, att vi varit på en spännande semester osv? Så återigen, börja med de små sakerna så kanske de större löser sig automatiskt.
Jag tränar för närvarande ett damlag i fotboll som heter Göteborgs FC/Kopparberg. Vi ledare har tillsammans med spelarna bestämt att vi skall ha det roligaste året vi hittills haft i våra fotbollskarriärer. Alla vet att vi jobbar mot samma mål, nämligen att nå en så hög placering som möjligt i serien. Att vi blir bedömda i tidningen varje vecka skall inte hindra oss från att skratta. Allvaret får inte ta överhanden. Vi ska tillsammans kunna göra sidoaktiviteter som inte har med fotboll att göra och som utvecklar oss. Samtidigt skall vi vara fokuserade när vi tränar och spelar match. Vi ska kunna ställa krav på varandra utan att någon tar illa upp. Vi tror på balansen mellan resultat och skratt. Vi försöker ha en organisation i vilken man har roligt, vi spelar fotboll till hälften styrda av ansvar och till hälften frihet. Vi spelar fotboll så att vi inte ställer till det för varandra på grund av dåliga beslut. Och att spelarna, genom frihet, vågar gå utanför ramarna gynnar laget. Kanske lyckas vi, kanske gör vi det inte. Det får vi se i början på november då sista matchen spelas. Och att inte säkert veta är en del av livet. Vi sitter inte inne med alla svaren. Och svaren kanske inte heller gör oss lyckliga, snarare kan det vara resan mot det okända som gör det. Och vår resa har börjat med att vi ledare bryr oss om spelarna och att vi tar ansvar om det inte blir som vi tänkt oss.
Torbjörn Nilsson
